THE THIEVES spelar på Jazzhuset 5 februari

Så var det dags igen. Ännu en gång ska THE THIEVES visa musklerna inför publik, denna gång på Jazzhuset i Göteborg. Och det innebär att vi tvingas få till det svåraste av allt i denna värld, nämligen att få till rep. Du som spelar i band vet vad jag talar om; du som inte gör det, don´t even TRY to understand.

Det lutar åt en vecka i tidspusslets tecken, men vad gör det när man har en utmaning framför sig. Bergsbestigare som får frågan varför de måste upp på toppen brukar svara: Because it´s there. Ungefär sak samma för oss. Varför utsätter vi oss för det här? Därför att giget är på fredag, lika omöjligt att flytta på som vore det Mont Blanc.

Kom och se oss göra det igen. Kom och lyssna på THE THIEVES!

THE THIEVES – Still ”Next to you”

Nej, vi har inte lagt ner. Nej, vi har inte tröttnat på The Police. Och nej, vi har inte slagit ihjäl varandra. Anledningen till att det varit tyst både här på bloggen i instrumenten har helt enkelt varit att vi behövde vila upp oss efter succén på premiärgiget. Stora händelser i livet mår bäst av att få bearbetas i lugn och ro. De behöver smälta, jäsa och lägga sig på plats.

En annan anledning är att vår gitarrist varit komplett fullbokad hela halva hösten och det har därför inte fått plats vare sig rep eller gig.

Men nu börjar det glesna i kalendern och vi börjar så sakteliga återmobilisera den kraft som krävs för att göra låtarna rättvisa. Så håll ut, kära ni. THE THIEVES finns och tänker så göra länge till.

Vi återkommer när det är gig på gång.

Y-oh!

Anders tar tillfället i akt

Undertecknad har till mångas stora förvåning ett liv utanför THE THIEVES. Om det som rör sig i min hjärna när den inte upptas av Copeland & Co kan du läsa om på min nystartade blogg – Anders Bit För Bit. Välkommen att läsa, tycka till eller helt enkelt strunta i.

Strange Things Happen – A Life with The Police, Polo and Pygmies

Stewart Copelands emotsedda självbiografi – Strange Things Happen – A Life with The Police, Polo and Pygmies – släpptes den 29 september.

strangethingscover

För dig som är sugen på att förkovra dig i en av rockbranschens mest personliga trummisar kan jag rekommendera ett klick här.

Från Bookdata:

”A remarkable memoir from the legendary drummer with The Police. Stewart Copeland is a genuine rock legend. As the drummer with The Police he was part of the biggest rock band in the world. They sold over 50 million records, won 2 Brits and 6 Grammys and were inducted into the Rock & Roll Hall of Fame. When they reformed in 2007 they played to nearly 4 million fans on a record-breaking world tour which grossed over $400m. But his time with The Police is just a tiny part of his story. Growing up in Lebanon, unaware that his dad was a major US spy. Being best friends with Kim Philby’s son. Singing in the choir in Wells Cathedral. Performing arts college in San Diego. Drumming with prog-rock gods Curved Air. Appearing on TOTP as Klark Kent in full camoflage make-up. Spray painting The Police logos around London at night. Rock stardom and fan obsessions. Filming experimental movies with a pygmy tribe. Playing polo against Prince Charles. Recording the score to Rumblefish with Francis Ford Coppola looking on. Composing operas. Reforming the band. Arguing with Sting. Embarking on one of the biggest tours of all time as he approaches sixty. These are just a few of the episodes covered in this revelatory autobiography. It is destined to be a must-read for thousands of Police fans and music enthusiasts. Strange Things Happen is an unforgettable memoir from a musician who has earned his place in rock history.”


Basic Bar – 2 o 3 oktober 2009

Det känns förmätet att skriva en recension om oss själva, men jädrars vad bra det gick! Bra drag i bandet. Glad publik. Eller som Mille sa: Det var gött knö i det!

Jag skriver ett stort TACK! till er som kom och tittade. Ni gjorde oss bättre! (Och till er som inte kom men som följt bloggen kan jag meddela att vi fixade det utan att slå ihjäl varandra.)

Men tro nu inte att det tar slut i och med det här. Möjligen kommer rep-tempot att sakta in något, men THE THIEVES slår snart till igen. Stay put.

Y-oh!

P.S. Och dessa låtar spelades:

1:a set

Walking On The Moon

Message In A Bottle

Driven To Tears

Don´t Stand So Close To Me

Fall Out

Tea In The Sahara

Spirits In The Material World

When The World Is Running Down

2:a set

Synchronicity I

Bring On The Night

De Do Do Do, De Da Da Da

Next To You

King Of Pain

Truth Hits Everybody

So Lonely

Roxanne

Can´t Stand Losing You/Regatta De Blanc

Extranummer

Every Breath You Take

En dag kvar

Sista repet är gjort. 12 års väntan är över. THE THIEVES skålades in 1997. I år blev det av. Det är färdigt. Vi är redo.

Jag skriver inget mer förrän på söndag. Då kan du läsa om hur det gick.

Det blir bra det här. Riktigt bra.

Y-oh!

thieves

The moment of truth (hits everybody)

Det är dan före dan före dan. Repen har intensifierats, denna vecka är mer eller mindre fullbokad, och det har börjat smyga sig in en liten liten premiärnerv.

Igår hade vi nämligen vårt första dåliga rep. Eller dåligt – vi spelade låtarna som vi brukar göra men vi var okoncentrerade, sluten kom lite hur som helst, och ”det där” infann sig inte lika lätt som det brukar. Men det hör till. Det ska vara så. Ett dåligt rep gör att man skärper sig på nästa. Troligtvis är det därför ett dåligt genrep ger en bra premiär. Och kanske är det till och med så att man medvetet/omedvetet gör sig lite sämre på genrepet för att kunna blomma när det verkligen gäller. Men bara kanske.

Hur som helst, även om gårdagens rep inte var genrep och trots att det gick sådär så känner vi oss lugna inför helgen. Vi längtar dit. THE THIEVES är ett band med energi, nerv och puls. Vi behöver bara lite press just nu, något som trycker igång oss på allvar.

Vi behöver förväntningar av kött och blod!

Därför är det trevligt att alla signaler tyder på att vi till helgen kommer att få en ungefär lika stor publik som The Police har i det här klippet. Truth Hits Everybody från Rio under återföreningsturnén härom året.